Krig.

Minnen florera i våra liv. Fast några av dom fastnar som håret i dusch avloppet. Och ingen vill riktigt göra rent. Men de blir det för eller senare. För det översvämmar ju annars. Så det blir ju gjort men många lever länge med det. Andra märker aldrig att någon annan fixa det.
Men sådana är vi, unika! Skyll nu inte på hårlängder de minimerar bara upplevelsen.
Vi tror de handlar om samtiden. Om hur saker sker synkroniskt. Parallellt med våra liv och känslor. Och vi kan upptäcka allt lättare genom att uppmärksamma det för varandra. Ta de här 2 herrar eller vad dom nu är. Döda båda men ändå på nå sätt högst levande. En sur en arg.
En färg glad, en mörk och dyster. En rund och go. En sliten och för jävlig.
Men på något märkligt sätt finns dom där för varandra. Kanske inte som skuggor. Mer som ett par skor, den ena går före den andra. Dom hör ihop. Inte nödvändigtvis men de underlättar om man har 2ben. Men nu är de ju så att den ena räcker ut sin hand och den andra bara flinar. De väljer olika vägar i livet. En stannar med massan, den andra glider i väg bort. För ett kort ögonblick trodde vi nog alla att muschen skulle bli den som vi än i dag skulle se.
Men det är ju den färgstarka krabaten som fullständigt lyser upp, speciellt om sommaren. Då vi ligger där och smaskar i oss strut efter strut på plajan. Skönt vi kanske tänker för en stund. Att han som stack ut. Han som var lite annorlunda blev den som vi inte i dag talar så mycket om men som finns bland oss. Att han blev den som vände på steken och gav oss mer socker och kärlek. Tänk så hemskt de kunde ha blivit med glassar som neger. Nä nog är de väl bättre med tiptop. Undra om han har något hår under hatten? Undra om nasarna rakar sig för att visa medkänsla för judarna eller för att adolf var halv flint. Och undra vad GB gör när han inte jobbar. Sliter han med håret i duschen...

Televinken någonstans?